... Do you remember me?

Kom änglar och ta mig till honom, ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom nån annanstans ...

~ Dream dressed in blue

.. it's all I need for now. and forever.

Sommarlovet har börjat. Det känns skönt, men lite tråkigt på samma gång.
På något sätt så känns det som att lovet inte riktigt räcker till.
Jobb, början på mitt projektarbete, plugg-repetition ...

Det här läsåret har klart varit det absolut krävande och mest stressfulla sedan jag började på NV-programmet.
Jag har dock kommit ut med relativt bra betyg, bortsett från några kurser där jag var nära ett IG men som tur vände på situationen, gav mitt allt och fick mitt G. och såklart matte C-kursen som jag måste göra om (och som jag egentligen skulle vara klar för nästan ett halv år sedan ..), det blir att plugga den nästa år tillsammans med de blivande NV-tvåorna. >_<

Mitt feriejobb började idag och den kommer att vara i två veckor.
Jag skulle klart föredra att slippa dessa två veckorna, men vad gör man inte för att försöka tjäna ihop lite till sin utbildning?
Jag borde vara glad att jag får chansen till jobb, det är ju inte alla som har sådan tur.
Så därför ska jag försöka se de positiva sidorna.

De här senaste månaderna har varit omtumlande.
stress, skolarbete, nationella prov, uppsatser osv, javisst, men dessa månader har också varit de absolut bästa sedan jag började på gymnasiet. (kanske de bästa månaderna jag någonsin har haft under min skoltid ..! )
Och nej, det beror inte på att jag är en skolnarkoman (faktiskt så är det svårt att hitta någon som är latare än mig, både när det gäller plugg och prov ..), det är känslor som har bubblat i flera månader och som för bara någon månad sen har bubblat upp och nått ytan ..
Ibland blir jag galen på mig själv.
Varför måste jag alltid börja gilla personer som jag vet är omöjliga för mig att få?
Är talesättet "Man vill alltid ha det man inte kan få" kanske passande i min, eller rättare sagt, i mina situationer?
Jag önskar att det inte var det.
Aja, jag antar att jag får skylla mig själv faktiskt. för att jag är så blyg och inte vågar ta kontakt.
och att jag inte vågar ta kontakt tillbaka när någon faktiskt visar intresse.
Jag antar att det beror på att jag är ganska osäker på just sådant; man får ju ofta höra oschysta saker, personer med deras fördomar. och personer som säger saker utan att riktigt tänka på konsekvenserna och hur personen som de säger det till tar det.
Ibland tänker jag dock på den kloka sångtexten "but if you never try, then you'll never know".
Jag är inte riktigt den personen som gör drastiska saker, eller ens gör något på impuls.
Jag är helt enkelt inte en sån person.
Men det finns dock ett undantag. Något jag gjorde, för ca 1 år och 5 månader sedan, något som förändrade mitt liv.
En träff för ca 1 1/2 år sedan, något som vände upp och ner på min tillvaro.
Då gjorde jag något jag inte trodde att jag skulle klara av, men jag gjorde det.
Under hela tiden före det hade jag egentligen bara underskattat mig själv.

Och jag gjorde det igen. ett sådant drastiskt och impulsivt drag.
För bara några dagar sedan, ja bara lite mer än 1 vecka sedan.
Jag vet inte vad som flög i mig, kanske var det övertalningen?
Vad det än var så ångrar jag det inte. inte för tillfället iaf. det går lite upp och ner.
Men innan det ögonblicket visste jag inte att jag kunde vara så modig.
Jag som är så blyg på insidan, men på utsidan så ser man inget av det (tror jag iaf ..!)

Jag är lite som en ny människa.
Aldrig visste jag att tre drastiska utföranden kunde bidra med sån effekt.
att det skulle kunna förändra nästan allt med mig; min syn på saker och ting, men framförallt mina känslor.

Vad jag vet idag är att impulsdrag kan göra mig gott, att drastiskt även det kan vara något positivt.
Vad jag har lärt mig idag är att jag måste öppna mig mer.
men att vara blyg behöver absolut inte vara något negativt, utan även tvärtom (men för mig har det mest skapat problem och besvikelser .. ) .


" But something had changed in me,
even if I didn't know what it was just yet.
All I could think was that I felt alive

for the first time "