"Jävla kärring"

Igår hade vi svenska lektion efter lunch. En ganska annorlunda svenska lektion (mer åt det dåliga hållet då).
Vi skulle jobba tillsammans i klassen i grupper; två och två.
Läraren säger:
- En kille och en tjej ska det vara! Vill ni välja själv eller vill ni att jag ska välja åt er?
Jaha tänker jag .. Själv så hatar ogillar jag när läraren säger att man ska välja en. Det är alltid en som blir själv.

(Det är precis som i andra situationer. Som t.ex. lagindelning. De som har lite mer "talang" eller är bättre blev alltid valda först.
Jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan. Jag älskade att spela fotboll. Vid varje rast samlades de flesta från klasserna till fotbollsplanen. Två personer (oftast de lite bättre) fick välja en lagkamrat i sitt respektive lag, tills det inte fanns några personer kvar.
Såklart så var det de talangfulla som blev valda först. De sista var dem som inte var lika bra som de andra. De var på en helt annan nivå, en lägre.
Jag var livrädd att bli bland de sista. Och det blev jag. Ofta.
Alla känner igen den här situationen)

Men tillbaks till gårdagens svenska lektion.
Eleverna i klassen sa inget, utan grymtade till bara.
- Okej, säger läraren. Då delar jag in er.
(Tack och lov !)
Hon pekade på killarna och placerade dem bredvid en tjej.
Själv så hamnade jag bredvid en kille som vi i det här fallet kan kalla T.
Jag tänker inte säga så mycket om vad uppgiften handlade om, men jag kan säga att det innebar att man skulle skriva ner meningar och ord på ett papper.
T säger:
- Du får skriva.
Han skjuter fram papperet och pennan framför mig.
Jag rynkar lite på pannan.
- Nej, säger jag. Jag vill inte skriva. Skriv du.
- Att skriva är en "kärringgöra", säger T. Och förresten så skriver jag inte fint.
"Att skriva är en kärringgöra". Ja, det uttrycket passade nästan in. I nästan alla grupper i klassrummet var det tjejen som skrev. Jag undrar varför. För att tjejer skriver finare? snabbare?
Jag vägrade. Okej, jag har inget problem med att skriva, det är rentav kul faktiskt. Men jag är så trött på att alltid bli tillsagd vad jag ska göra.
- Det spelar ingen roll hur du skriver, säger jag. Jag rycker på axlarna och skjuter tillbaks papperet och pennan.
- Jävla kärring, säger han.
Jag blir stum för ett ögonblick. Jag vet att han brukar säga saker och så, och han kanske skämtar ibland. Men "Jävla kärring"? Det var väl lite att ta i?
- Men så där säger man väl inte om sin klasskompis? säger läraren.
Vissa i klassen skrattar. För dem är det bara ett skämt.
Och det kanske det är.
Självklart så tog jag inte åt mig vad han sa, men jag kunde ändå inte sluta fundera lite över hur det är. Tjejer är oftast alltid underlägsna. De må vara lika duktiga, men de blir inte lika värderade som killar. Det är vi som blir tillsagda vad vi ska göra. Det är vi som lyder.

Könsskillnaderna är så himla stora, överallt i samhället.
Men det är inte alla som ser det. Eller i alla fall inte alla som vill göra något åt det.

Fast jag vet inte. Kanske är det fel syn jag har på det hela? Det är ju ändå bara min synvinkel jag ser det ifrån. Inte från en killes.

Men en sak är i alla fall säker;
Jämställdheten måste förbättras.
Även om det är "relativt bra" här i Sverige, finns det länder i världen där kvinnan anses vara något mindre värd, och bör självklart inte behandlas lika bra som männen.
Det är massor med kvinnor som får lov att stå emot fördomar och som inte alls blir respekterade.
Och det är inte så att de endast måste stå ut med att bli kallad för "Jävla kärring". Deras vardag är värre än så. Mycket värre.