Tuesday, 27 January 2009



Vi är inte såna som i slutet får varann ...



-----------------------------------------------------------------

Påfrestningar.
Idag har varit en jobbig dag. men jag klarade av den, dagen har snart gått till sin ände.
Betyder det att jag kommer att klara av morgondagen också?
Jag vill tro det men jag vet inte. Allt känns bara jobbigt
Varje dag känns tung. Känslan i magen när jag ska ut går inte bort. Den stannar där under hela dagen.

Vill inte släppa mig. Kan inte släppa den.
Jag vill inte tänka att jag kämpar förgäves, för ingenting. men det känns mycket som det.

Jag känner mig vilsen och ensam. Jag vet inte vad jag vill längre

Jag vet att jag är jobbig. Jag har inte fått höra det från omgivningen men jag vet att tankarna finns där. Jag är inte like lätt att vara med som förut. inte lika bekymmersfri och glad. Skrattar nog inte lika mycket. Förlåt.

Och jag saknar dig så .. Så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna behärska mig .. Jag vill bara skrika högt, skrika så att du hör, skrika att snart kommer vi att träffas igen. För det är det enda jag är säker på nu. Att saknaden till dig är stor. Du finns alltid i mina tankar. Tanken på dig får mig att vilja ta mig upp ur sängen varje dag fastän jag vet vad som väntar mig. Stressen, frustrationen och det värsta av allt, besvikelsen.

Försöka gång efter gång.
För jag minns att du en gång sa till mig att jag ska göra mitt bästa. Och så länge som du finns i mina tankar kommer jag att försöka göra det. Tack för att du finns
祖母


-----------------------------------------------------------------




But the darkness inside me can make me feel so small




No comments: